Jösses, vilken dag.
Pust.
Tidigt i morse hämtade Marie mig för vi skulle åka till Göteborg, hon skulle på besök hos farbror doktor. Vi hade noga räknat ut att det skulle passa lagom i tid att jag skulle hinna hem innan jag skulle börja jobba kl 13. Så, efter en och en halv timmas säker halkkörning ner mot Götet så fann vi oss i en bilkö på väg in till centrum.
Vi svor en stund över det hela men han tillslut precis fram 2 minuter innan avtalad tid. Efter många om och men fick hon tillslut komma in till doktorn och jag satt ute i väntrummet och väntade. Och tittade på tv. Och väntade. Och tittade på tv.
Jag hann se Topmodel, Smallville, Ellen och Jay Leno innan sköterskan kom och sa att jag kunde få följa med henne in till Marie. Då var klockan halv ett. Det tar minst en timma att komma hem.
Jag fick ringa jobbet och säga att jag skulle bli försenad. Så gick jag in till Marie och det hade blivit lite strul och hon skulle få vänta en stund till. Ungefär tjugo i två kom vi ut därifrån och Marie hade ett ärende på banken så vi var tvungna att stanna till där också.
Mitt i lunchrusningen skulle Marie gå till en bank i centrala Göteborg. Det tog 40 minuter till. Kvart i 3 kom vi till bilen och skulle backa ut. Jag skulle köra.
På min vänstra sida står en lång skåpbil som hade parkerat alldeles för nära. På andra sidan stod en bil som hade parkerat ännu närmare. Trångt. Jag koncentrerade mig för fullt för att inte skrapa i bilarna. Tillslut så jag jag backat förbi bilarna och slappnar av lite. KRASCH!
Vi går ut och kollar vad det var. Bakom bilen fanns en 80 cm hög skylt med texten "Välkommen åter!". HUR I HELA FRIDEN HADE DE TÄNKT ATT MAN SKA SE DEN I BACKSPEGLARNA?!
Så med en buckla i kofångaren och med Maries "pappa" i telefon verkar det som att det bara är en halvförsäkring på bilen också, med en självrisk på 5000 kr.
Ibland har man bara lust att gråta. Men i övrigt hade vi ganska trevligt.
Ohja, jag kom till jobbet kl 16. Och slutade 18.30. Toppen att man förlorade 300 spänn i lön med!
C'est la vie.
Tidigt i morse hämtade Marie mig för vi skulle åka till Göteborg, hon skulle på besök hos farbror doktor. Vi hade noga räknat ut att det skulle passa lagom i tid att jag skulle hinna hem innan jag skulle börja jobba kl 13. Så, efter en och en halv timmas säker halkkörning ner mot Götet så fann vi oss i en bilkö på väg in till centrum.
Vi svor en stund över det hela men han tillslut precis fram 2 minuter innan avtalad tid. Efter många om och men fick hon tillslut komma in till doktorn och jag satt ute i väntrummet och väntade. Och tittade på tv. Och väntade. Och tittade på tv.
Jag hann se Topmodel, Smallville, Ellen och Jay Leno innan sköterskan kom och sa att jag kunde få följa med henne in till Marie. Då var klockan halv ett. Det tar minst en timma att komma hem.
Jag fick ringa jobbet och säga att jag skulle bli försenad. Så gick jag in till Marie och det hade blivit lite strul och hon skulle få vänta en stund till. Ungefär tjugo i två kom vi ut därifrån och Marie hade ett ärende på banken så vi var tvungna att stanna till där också.
Mitt i lunchrusningen skulle Marie gå till en bank i centrala Göteborg. Det tog 40 minuter till. Kvart i 3 kom vi till bilen och skulle backa ut. Jag skulle köra.
På min vänstra sida står en lång skåpbil som hade parkerat alldeles för nära. På andra sidan stod en bil som hade parkerat ännu närmare. Trångt. Jag koncentrerade mig för fullt för att inte skrapa i bilarna. Tillslut så jag jag backat förbi bilarna och slappnar av lite. KRASCH!
Vi går ut och kollar vad det var. Bakom bilen fanns en 80 cm hög skylt med texten "Välkommen åter!". HUR I HELA FRIDEN HADE DE TÄNKT ATT MAN SKA SE DEN I BACKSPEGLARNA?!
Så med en buckla i kofångaren och med Maries "pappa" i telefon verkar det som att det bara är en halvförsäkring på bilen också, med en självrisk på 5000 kr.
Ibland har man bara lust att gråta. Men i övrigt hade vi ganska trevligt.
Ohja, jag kom till jobbet kl 16. Och slutade 18.30. Toppen att man förlorade 300 spänn i lön med!
C'est la vie.
Kommentarer
Trackback
