jag har egentligen aldrig gillat blått.
då är det dags att vända blad.
när du sjunker så djupt inom dig själv
att bröstkorgen vibrerar av förtvivlan
när det känns som att du är den enda som andas
utan att få någon luft
när du sjunker så djupt
då är det dags att vända blad
ibland håller jag upp handen framför mig
för att försäkra mig om att jag finns
när det känns som att jag är den enda som andas
utan att få någon luft
när jag håller upp handen
då är det dags att vända blad
när vinden viner i förtvivlan
att man går åt fel håll
när det känns som att man är den enda som andas
utan att få någon luft
när vinden viner
då är det dags att vända blad
ibland skriker hon så högt av rädsla
för hon har förlorat allt
när det känns som att hon är den enda som andas
utan att få någon luft
när hon skriker så högt
då är boken slut.
att bröstkorgen vibrerar av förtvivlan
när det känns som att du är den enda som andas
utan att få någon luft
när du sjunker så djupt
då är det dags att vända blad
ibland håller jag upp handen framför mig
för att försäkra mig om att jag finns
när det känns som att jag är den enda som andas
utan att få någon luft
när jag håller upp handen
då är det dags att vända blad
när vinden viner i förtvivlan
att man går åt fel håll
när det känns som att man är den enda som andas
utan att få någon luft
när vinden viner
då är det dags att vända blad
ibland skriker hon så högt av rädsla
för hon har förlorat allt
när det känns som att hon är den enda som andas
utan att få någon luft
när hon skriker så högt
då är boken slut.
det var ändå bara på låtsas.
mina ögon skriker i desperation efter något vackert att vila sig mot.
öronen famlar efter ord som betyder något.
i takt till knastrandet från vinylen dansar mina fingertoppar utmed hans rygg.
honom som jag plockade upp igår.
handen hittar hans höft och sluter sig runt benknotan.
men det är allt.
så jag vänder ryggen till och somnar om.
det var ändå bara på låtsas.
alltid mer.
att fylla 23 är något av det bästa jag gjort.
ibland tycker jag att livet i trollhättan inte räcker till. det händer faktiskt ganska ofta, tro det eller ej. den här gången botade jag det med att resa till sundsvall en vecka. hittade på massa hyss med min kära vän elin. hon bor där uppe.
när jag kom fram fick jag lära mig den hårda vägen att sundsvall inte ligger på samma bredgrad som trollhättan och vårkläderna jag hade packat fick jag inte så mycket användning för. men jag överlevde det också.
i onsdags tog jag med mig elin hem till mig. tyckte det var dags att hon såg hur jag hade det. så vi kalasade lite, gick ut lite, satt vid slussarna och drack öl lite, gick ut och åt lite och sen satte sig elin på bussen mot jönköping på fredagmiddagen.
i fredags var det för övrigt min födelsedag. ja-a, det var det. 23 blev jag. är väldigt nöjd med situationen faktiskt. dagen spenderades i solen och framåt kvällen så droppade det in en hel drös med människor och kollektivet levererade en fest som hette duga. SJUKT VACKERT! tackar så hjärtligt för det.
men nu är jag hemma hos mor och far. ynklig och dan. somnade i mammas famn igårkväll alldeles för tidigt och fick sedan smaka på min egen medicin då ett fyllesamtal ramlade in och väckte mig runt 1-tiden. trots mitt förvirrade och trötta tillstånd så gillade jag det ändå.
nu ska jag fortsätta leka med min wacom-bräda. och nästa vecka får jag en alldeles egen systemkamera. emli=en glad skit.
ps. lånade ett par bilder av Patrik Andersson som var vår designated photographer under kalaset. ds.
när jag kom fram fick jag lära mig den hårda vägen att sundsvall inte ligger på samma bredgrad som trollhättan och vårkläderna jag hade packat fick jag inte så mycket användning för. men jag överlevde det också.
i onsdags tog jag med mig elin hem till mig. tyckte det var dags att hon såg hur jag hade det. så vi kalasade lite, gick ut lite, satt vid slussarna och drack öl lite, gick ut och åt lite och sen satte sig elin på bussen mot jönköping på fredagmiddagen.
i fredags var det för övrigt min födelsedag. ja-a, det var det. 23 blev jag. är väldigt nöjd med situationen faktiskt. dagen spenderades i solen och framåt kvällen så droppade det in en hel drös med människor och kollektivet levererade en fest som hette duga. SJUKT VACKERT! tackar så hjärtligt för det.
men nu är jag hemma hos mor och far. ynklig och dan. somnade i mammas famn igårkväll alldeles för tidigt och fick sedan smaka på min egen medicin då ett fyllesamtal ramlade in och väckte mig runt 1-tiden. trots mitt förvirrade och trötta tillstånd så gillade jag det ändå.
nu ska jag fortsätta leka med min wacom-bräda. och nästa vecka får jag en alldeles egen systemkamera. emli=en glad skit.
ps. lånade ett par bilder av Patrik Andersson som var vår designated photographer under kalaset. ds.
kan jag inte få köra bilen, bara lite fram och tillbaka på baksidan?
10 dagar kvar. sen återförenas jag med min älskade. så, dags att skicka in autograf och bild.
