alldeles för mycket egentid.
jag är trött och dum och tänker inte vara med längre.
imorgon är en ny dag.
borde inte allt vara lättare än såhär? har jag egentligen något som faktiskt är ett problem?
måste sluta panika över att det kanske inte finns något att göra idag. måste det hända något varje dag? ja, det måste det. annars går jag bersärkargång och nojar och tycker att mitt liv är innehållslöst. har jag inte någon som underhåller mig dag ut och dag in så tror jag att ingen gillar mig. ofta man inte gillar mig eller.. jag är ju typ den bästa människan i världen. everybody wants to know my name. eller hur.. who am i trying to kidd?
jag gick ju inte på den iallafall.
idag kom jag på att jag tänker ge upp allt. jag tror inte jag vill gå på den dumma skolan i köpenhamn. lika bra att jag inser det med en gång innan jag betalar in massa pengar som jag inte kommer få tillbaka. fast sen är jag också känd för att kasta pengar i sjön. men nej, jag tänker skaffa ett jobb i köpenhamn. jag tänker bo där och bara vara. prata danska, tjäna pengar, njuta av livet, och skolan kan ju gå och dö. jag vill inte ha 400 000 i skulder, jag vill inte leva på med inga pengar alls, och jag vill inte försöka tro att jag är duktig nog.
jag kommer ändå aldrig bli nöjd.
en vacker dag kanske jag kommer nöja mig, men nu vägrar jag att tro att det här är allt. jag vill tro att livet som 23-åring är mer spännande än såhär och inte bara består av att man är knäpp och begår massa misstag.
min historia är mörk nog som det är. kan inte solen lysa lite över mig nu för en gångs skull? bara lite, så jag tar mig ur detta jävla hålet.
imorgon ska jag nog söka jobb. skulle vara kul att kunna skiva till något på meritlistan..
och nu räcker det med all tragik!
imorgon är en ny dag.
borde inte allt vara lättare än såhär? har jag egentligen något som faktiskt är ett problem?
måste sluta panika över att det kanske inte finns något att göra idag. måste det hända något varje dag? ja, det måste det. annars går jag bersärkargång och nojar och tycker att mitt liv är innehållslöst. har jag inte någon som underhåller mig dag ut och dag in så tror jag att ingen gillar mig. ofta man inte gillar mig eller.. jag är ju typ den bästa människan i världen. everybody wants to know my name. eller hur.. who am i trying to kidd?
jag gick ju inte på den iallafall.
idag kom jag på att jag tänker ge upp allt. jag tror inte jag vill gå på den dumma skolan i köpenhamn. lika bra att jag inser det med en gång innan jag betalar in massa pengar som jag inte kommer få tillbaka. fast sen är jag också känd för att kasta pengar i sjön. men nej, jag tänker skaffa ett jobb i köpenhamn. jag tänker bo där och bara vara. prata danska, tjäna pengar, njuta av livet, och skolan kan ju gå och dö. jag vill inte ha 400 000 i skulder, jag vill inte leva på med inga pengar alls, och jag vill inte försöka tro att jag är duktig nog.
jag kommer ändå aldrig bli nöjd.
en vacker dag kanske jag kommer nöja mig, men nu vägrar jag att tro att det här är allt. jag vill tro att livet som 23-åring är mer spännande än såhär och inte bara består av att man är knäpp och begår massa misstag.
min historia är mörk nog som det är. kan inte solen lysa lite över mig nu för en gångs skull? bara lite, så jag tar mig ur detta jävla hålet.
imorgon ska jag nog söka jobb. skulle vara kul att kunna skiva till något på meritlistan..
och nu räcker det med all tragik!
enjoy the moment, bitch.
jag har ett sår på knogen. vi kan ju säga att det är det enda felet på mig just nu. fast då ljuger vi.
i två dagar har jag vaknat upp och bara varit förtvivlad, det är inte den sedvanliga kvävande känslan jag brukar få. det känns mer som en förvarning. känns lite som "enjoy the moment, bitch."
jag börjar bli lite trött på svängarna. allting känns alltid så mycket, fick nog aldrig lära mig behärskning.
och jag har börjat gå igen. eller vandra som jag säger. det är en stor skillnad på att vandra och gå. jag vandrar bara när jag är rädd. och jag antar att jag är livrädd. allt jag vill med mitt liv är precis framför näsan nu. och det sorgliga är att det är för nära, jag lovar att jag snart kommer få panik igen och springa åt helt andra hållet. så jag vandrar, och ältar, och gråter och skyller på att det är vinden i mina ögon och inget annat.
igår sprang jag hem den sista biten för jag var så rädd. med två kvarter hem så kunde jag inte andas längre, jag kände mig förföljd och mina kinder blev blöta och jag bara sprang.
snart måste jag nog sätta mig ner och vara brutalt ärlig mot mig själv.
jag kommer aldrig klara något.
punkt.
i två dagar har jag vaknat upp och bara varit förtvivlad, det är inte den sedvanliga kvävande känslan jag brukar få. det känns mer som en förvarning. känns lite som "enjoy the moment, bitch."
jag börjar bli lite trött på svängarna. allting känns alltid så mycket, fick nog aldrig lära mig behärskning.
och jag har börjat gå igen. eller vandra som jag säger. det är en stor skillnad på att vandra och gå. jag vandrar bara när jag är rädd. och jag antar att jag är livrädd. allt jag vill med mitt liv är precis framför näsan nu. och det sorgliga är att det är för nära, jag lovar att jag snart kommer få panik igen och springa åt helt andra hållet. så jag vandrar, och ältar, och gråter och skyller på att det är vinden i mina ögon och inget annat.
igår sprang jag hem den sista biten för jag var så rädd. med två kvarter hem så kunde jag inte andas längre, jag kände mig förföljd och mina kinder blev blöta och jag bara sprang.
snart måste jag nog sätta mig ner och vara brutalt ärlig mot mig själv.
jag kommer aldrig klara något.
punkt.
så blev jag 17 igen.
kom på att jag skrev i en liten blogg när jag var sisådär 16-17 år, råkade ramla över den precis.
kul. jävla djup tjej, asså. dikter och fniss och drömmar om framtiden.
ja, men nej, sen tittar jag på mig själv idag. det är inte så jävla romantiskt. blöt och kall och trist, sitter och väntar på jobbet och har gårdagens smink på mig. dreglar lite över snygga pojkar men är nöjd med mina leksaker.
GREAT SUCCES!! det var precis så jag föreställde mig när jag var ung och naiv.
jag har iallafall flyttat hemifrån.
och jag är iallafall snygg.
BAM!
för nyfikna själar: EMLI - 16 år gammal!
kul. jävla djup tjej, asså. dikter och fniss och drömmar om framtiden.
ja, men nej, sen tittar jag på mig själv idag. det är inte så jävla romantiskt. blöt och kall och trist, sitter och väntar på jobbet och har gårdagens smink på mig. dreglar lite över snygga pojkar men är nöjd med mina leksaker.
GREAT SUCCES!! det var precis så jag föreställde mig när jag var ung och naiv.
jag har iallafall flyttat hemifrån.
och jag är iallafall snygg.
BAM!
för nyfikna själar: EMLI - 16 år gammal!
lingerie
såhär kan det gå när jag har tråkigt. jag river ut hela garderoben och det slutar med att jag tar på mig underkläder och viker ut mig. jag gillar det ändå.
sjuka jävel.
idag har jag varit på sjukhuset. där svettades jag mängder, hade hjärtklappning, var livrädd och mådde illa.
men det gick bra. dock är energin på noll igen, sovit halva dagen, inte haft något alls att göra därimellan.
så vi kör ett möte och leker med hannes nya massage-mackapär som man får stötar av.
jag är hungrig som tusan men vi är dåliga och har ingen mat alls. inte alls ok.
nu sover jag ända tills jag får något att göra.
blubblubb
tycker det var ont om bilder det senaste så bara för sakens skull så lägger jag upp några till.
ren principsak helt enkelt.
ok, jag kanske klagar lite väl mycket över mitt sår i ansiktet. på bilden ser det inte sååå hemskt ut. men det gör ju ont. tur att jag ska gömma mig i tre dagar nu då.
ren principsak helt enkelt.
ok, jag kanske klagar lite väl mycket över mitt sår i ansiktet. på bilden ser det inte sååå hemskt ut. men det gör ju ont. tur att jag ska gömma mig i tre dagar nu då.
hejkomochhjälpmig
och nu har vi tagit oss ända in i 2011!
det är väl nice. så därför tänkte jag bjuda på lite bilder från nyår såklart.
nyår firades tillsammans med mimms. det blev varken som vi tänkte eller ville, men vi hade iallafall varandra.
och vi var åtminstone snygga.
kärlek till mimms för att hon är den hon är. och för att vi lyckas alltid få till det. :D
så. det var nyår. men nu har det ju gått en vecka sedan dess, vad har jag gjort?
mycket bra fråga, det undrar jag också. jo, jag har gjort av med ALLA mina pengar. ungefär. så jag är lite toast, men det löser sig.
blev less på att hannes och elin aldrig ville komma hem från stockholm så lagom tills det faktiskt var dags för dem att komma hem så drog jag till jönköping. gosade med björn, mös med pålle, kramades med linnea, våldgästade bongo. bara det bästa jerusalem hade att erbjuda i stunden.
men nu är jag åter hemma och har så varit i hela 2,5 dygn.
första kvällen hemma spenderades med mig själv om jag inte minns fel, och gårkvällen spenderades då faan inte ensam.
elin, mimmi, karin och jag gick all-in och drog och käkade middag, delade ett par flaskor rött och hamnade på backstage. där jag fick frågan "varför hänger du här egentligen, borde inte du typ vara på lipz?" jag blev lite ledsen inombords men det gick snabbt över. med ett stort leende på läpparna hela kvällen (eftersom det inte går att vara ledsen när man har så fina tjejor runt sig) bestämde jag mig för att gå hem någongång innan 2. där jag knatade hemåt i stilla mak var det plötsligt något som lade krokben för mig. antagligen jag själv, men det behöver vi inte säga högt. med händerna i fickorna och en redig rödvinsfylla faller jag framåtstupa och lyckas undgå att bryta något. men ett fint skrapsår runt hela ögat, det förtjänade jag minsann.
hem kom jag iallafall, och glad är jag för det. jävla bra dag idag. om man bortser från mitt svullna ansikte då.
nåväl. nu har klockan slagit åtta, emli är trött och imorgon ska hon gå och gräva fram bilen för då är det dags att försvinna ett par dagar igen. med det ville jag säga godnatt.
:*
det är väl nice. så därför tänkte jag bjuda på lite bilder från nyår såklart.
nyår firades tillsammans med mimms. det blev varken som vi tänkte eller ville, men vi hade iallafall varandra.
och vi var åtminstone snygga.
kärlek till mimms för att hon är den hon är. och för att vi lyckas alltid få till det. :D
så. det var nyår. men nu har det ju gått en vecka sedan dess, vad har jag gjort?
mycket bra fråga, det undrar jag också. jo, jag har gjort av med ALLA mina pengar. ungefär. så jag är lite toast, men det löser sig.
blev less på att hannes och elin aldrig ville komma hem från stockholm så lagom tills det faktiskt var dags för dem att komma hem så drog jag till jönköping. gosade med björn, mös med pålle, kramades med linnea, våldgästade bongo. bara det bästa jerusalem hade att erbjuda i stunden.
men nu är jag åter hemma och har så varit i hela 2,5 dygn.
första kvällen hemma spenderades med mig själv om jag inte minns fel, och gårkvällen spenderades då faan inte ensam.
elin, mimmi, karin och jag gick all-in och drog och käkade middag, delade ett par flaskor rött och hamnade på backstage. där jag fick frågan "varför hänger du här egentligen, borde inte du typ vara på lipz?" jag blev lite ledsen inombords men det gick snabbt över. med ett stort leende på läpparna hela kvällen (eftersom det inte går att vara ledsen när man har så fina tjejor runt sig) bestämde jag mig för att gå hem någongång innan 2. där jag knatade hemåt i stilla mak var det plötsligt något som lade krokben för mig. antagligen jag själv, men det behöver vi inte säga högt. med händerna i fickorna och en redig rödvinsfylla faller jag framåtstupa och lyckas undgå att bryta något. men ett fint skrapsår runt hela ögat, det förtjänade jag minsann.
hem kom jag iallafall, och glad är jag för det. jävla bra dag idag. om man bortser från mitt svullna ansikte då.
nåväl. nu har klockan slagit åtta, emli är trött och imorgon ska hon gå och gräva fram bilen för då är det dags att försvinna ett par dagar igen. med det ville jag säga godnatt.
:*
