livet gick vidare.
sommaren hade en del att erbjuda. både gott och ont. jag bor i göteborg nu, sa hejdå till kollektivet någon gång i slutet på maj. mamma fick husera mig en stund tills jag hade tur att få en lägenhet i knät. så nu bor jag mitt i göteborg i världens finaste lägenhet tillsammans med en konstnärskvinna som aldrig är hemma. så jag pysslar och donar. i brist på annat att göra bygger jag lampor, kokar saft, syr kuddar och städar stup i kvarten.
men innan allt det där hände så gjorde jag lite annat. min kära lillalisa skulle ta studenten och tillslut lyckades vi skrapa ihop en fantastisk klänning åt henne. det mest fantastiska med det hela var att lisa var så nöjd på riktigt. det gjorde alla tårar värt det. jag lyckades äntligen se bob hund med mina bästaste bästa en kväll också.
sen åkte jag till cypern med ida. vi fick bo hos världens finaste andrea och det var e speciell vecka. fint väder. dock har jag nog aldrig känt mig äldre. ida kom på en bra metafor, det var lite som en köttmarknad, en saluhall. där fanns det mesta, lammkött var väl det allra vanligaste som erbjöds men även ett par pumor och andra delikatesser. jag räknades nog in till surströmmingen.. gammal och jäst. bäst-före-datumet passerat för länge sedan. men det var också en upplevelse. i veckan åker ida till afrika. hoppas du får kul, kära du!
för att tala om sånt som är lite mindre kul så har det varit ett par turer till sjukhuset för halva familjen. men jag tror vi överlever tillslut. en stund iallafall. men kameran har ju såklart varit med dit också.
och anais åkte hem till belgien igen. hon fattas mig. men jag får åka och hälsa på när jag vill. och hon kommer snart och hälsar på också. hoppas jag iallafall.
sen hände massa annat kul. jag fick äntligen träffa linda och hennes emmeline. jag plockade kantareller med min systeryster och kusinbarnen. jag var med mamma och pappa och syster och bror på hoolabandoolaband och hade världens vackraste kväll.
för att tala om sånt som är lite mindre kul så har det varit ett par turer till sjukhuset för halva familjen. men jag tror vi överlever tillslut. en stund iallafall. men kameran har ju såklart varit med dit också.
och anais åkte hem till belgien igen. hon fattas mig. men jag får åka och hälsa på när jag vill. och hon kommer snart och hälsar på också. hoppas jag iallafall.
sen har jag ju träffat den här också. daniel. som jag numera kallar min. han är fin han.
