livet gick vidare.
sommaren hade en del att erbjuda. både gott och ont. jag bor i göteborg nu, sa hejdå till kollektivet någon gång i slutet på maj. mamma fick husera mig en stund tills jag hade tur att få en lägenhet i knät. så nu bor jag mitt i göteborg i världens finaste lägenhet tillsammans med en konstnärskvinna som aldrig är hemma. så jag pysslar och donar. i brist på annat att göra bygger jag lampor, kokar saft, syr kuddar och städar stup i kvarten.
men innan allt det där hände så gjorde jag lite annat. min kära lillalisa skulle ta studenten och tillslut lyckades vi skrapa ihop en fantastisk klänning åt henne. det mest fantastiska med det hela var att lisa var så nöjd på riktigt. det gjorde alla tårar värt det. jag lyckades äntligen se bob hund med mina bästaste bästa en kväll också.
sen åkte jag till cypern med ida. vi fick bo hos världens finaste andrea och det var e speciell vecka. fint väder. dock har jag nog aldrig känt mig äldre. ida kom på en bra metafor, det var lite som en köttmarknad, en saluhall. där fanns det mesta, lammkött var väl det allra vanligaste som erbjöds men även ett par pumor och andra delikatesser. jag räknades nog in till surströmmingen.. gammal och jäst. bäst-före-datumet passerat för länge sedan. men det var också en upplevelse. i veckan åker ida till afrika. hoppas du får kul, kära du!
för att tala om sånt som är lite mindre kul så har det varit ett par turer till sjukhuset för halva familjen. men jag tror vi överlever tillslut. en stund iallafall. men kameran har ju såklart varit med dit också.
och anais åkte hem till belgien igen. hon fattas mig. men jag får åka och hälsa på när jag vill. och hon kommer snart och hälsar på också. hoppas jag iallafall.
sen hände massa annat kul. jag fick äntligen träffa linda och hennes emmeline. jag plockade kantareller med min systeryster och kusinbarnen. jag var med mamma och pappa och syster och bror på hoolabandoolaband och hade världens vackraste kväll.
för att tala om sånt som är lite mindre kul så har det varit ett par turer till sjukhuset för halva familjen. men jag tror vi överlever tillslut. en stund iallafall. men kameran har ju såklart varit med dit också.
och anais åkte hem till belgien igen. hon fattas mig. men jag får åka och hälsa på när jag vill. och hon kommer snart och hälsar på också. hoppas jag iallafall.
sen har jag ju träffat den här också. daniel. som jag numera kallar min. han är fin han.
tänk vad en sömnlös natt gör för själen.
your hooker on a platter.
egot behövde en dos också.
the Radivoj-boys
det finns tre pojkar i min familj. alla är de storartade på sitt sätt. de gör sig relativt bra på bild också.
karin-raring och jag fick världens bästa idé.
jag och karin-raring har haft en underbar afton sittandes på en klippa vid vattnet i månljuset och pratat om det ljuva livet. vi fick en idé. världens bästa idé. sen var vi ganska snygga där vi satt också. och från att varit alldeles förtvivlad och rastlös blev jag genast lugn och tillfreds och nöjd med tillvaron. allt kanske helt enkelt löser sig. ikväll tror jag det iallafall. se, så lätt jag ändrar mig. undrar vad jag bestämmer mig för att tro på imorgon? time will tell.
men nu är jag lite glad iallafall.
godnatt.
det är meningen att allt ska vara bra nu.
det är inte svårt att se ett mönster i mitt beteende. det sitter så djupt rotat att jag faktiskt inte ser det själv ibland, men vissa dagar blir det bara extra tydligt. jag önskar att jag hade så pass mycket självrespekt att jag kunde titta på mig själv och verkligen SE mig. mig. den jag är. vad jag gör för skillnad. min framtid. mitt förflutna. mitt nu. jag önskar jag kunde titta på mig och le och sen knuffa någon i sidan och säga stolt "det där är jag".
men nej, jag har ingen självrespekt. ingen självdistans eller självdisciplin heller.
jag är ganska så trött på det mesta just nu, framförallt mig själv. frågan är om det är bra eller dåligt att folk i min närhet ser med en gång jag kliver in i ett rum hur jag mår? vissa dagar är det liksom inte ens värt att försöka prata med mig. har det gått så långt? och vad är det för poäng med att ha sveriges största bekräftelsebehov när jag ändå måste be om det?
nog för att det är awesome att vara 23, men jag blir så ledsen över att jargongen i mitt huvud är precis den samma som när jag var 13 och det jag då önskade högst av allt var att bli vuxen så jag kunde slippa att tycka så illa om mig själv. för det är meningen att all tonårsångest ska gå över. att hormonerna ska sluta att leka jekyll and hyde med mig. det är meningen att allt ska vara bra nu.
men sen är jag ju lite dum i huvudet också och har aldrig gjort riktigt som man ska. smällar man får ta antar jag.
tillsvidare målar jag lite nakna bröst.
men nej, jag har ingen självrespekt. ingen självdistans eller självdisciplin heller.
jag är ganska så trött på det mesta just nu, framförallt mig själv. frågan är om det är bra eller dåligt att folk i min närhet ser med en gång jag kliver in i ett rum hur jag mår? vissa dagar är det liksom inte ens värt att försöka prata med mig. har det gått så långt? och vad är det för poäng med att ha sveriges största bekräftelsebehov när jag ändå måste be om det?
nog för att det är awesome att vara 23, men jag blir så ledsen över att jargongen i mitt huvud är precis den samma som när jag var 13 och det jag då önskade högst av allt var att bli vuxen så jag kunde slippa att tycka så illa om mig själv. för det är meningen att all tonårsångest ska gå över. att hormonerna ska sluta att leka jekyll and hyde med mig. det är meningen att allt ska vara bra nu.
men sen är jag ju lite dum i huvudet också och har aldrig gjort riktigt som man ska. smällar man får ta antar jag.
tillsvidare målar jag lite nakna bröst.
jag borde faktiskt gå.
hon tog en veckas välförtjänt semester. dock lär hon sig aldrig av sina misstag och är nu precis så stressad som hon lovade sig själv att inte bli..
är jag inte underbart bra på att ställa till det för mig? jo-o, det är jag. men det kanske är värt det. att få vara så glad som jag varit den senaste tiden borde nästan vara straffbart. vilket det uppenbarligen är.. men ändå, ville bara poängtera lite extra att ibland är faktiskt allt precis så bra som man önskar och allt det där tråkiga som jag nu måste ta tag i känns lite mindre jobbigt när hela min värld snurrar åt rätt håll.
så summa sumarum, imorgon är det tillbaks till verkligheten med bank, post, bibliotek, middag i kollektivet och pluggande tills ögonen blöder. ett par viktiga livsbeslut ska diskuteras med mor också när jag ändå är i gång. sen kanske jag köper en biljett till popadelica också. jag borde faktiskt gå. faktiskt.
och göteborg är ganska vackert ändå. kanske bara helt enkelt ska ta och skrota alla mina fördomar. jag får ju alltid äta upp dem sinom tid iallafall.
alltid mer.
att fylla 23 är något av det bästa jag gjort.
ibland tycker jag att livet i trollhättan inte räcker till. det händer faktiskt ganska ofta, tro det eller ej. den här gången botade jag det med att resa till sundsvall en vecka. hittade på massa hyss med min kära vän elin. hon bor där uppe.
när jag kom fram fick jag lära mig den hårda vägen att sundsvall inte ligger på samma bredgrad som trollhättan och vårkläderna jag hade packat fick jag inte så mycket användning för. men jag överlevde det också.
i onsdags tog jag med mig elin hem till mig. tyckte det var dags att hon såg hur jag hade det. så vi kalasade lite, gick ut lite, satt vid slussarna och drack öl lite, gick ut och åt lite och sen satte sig elin på bussen mot jönköping på fredagmiddagen.
i fredags var det för övrigt min födelsedag. ja-a, det var det. 23 blev jag. är väldigt nöjd med situationen faktiskt. dagen spenderades i solen och framåt kvällen så droppade det in en hel drös med människor och kollektivet levererade en fest som hette duga. SJUKT VACKERT! tackar så hjärtligt för det.
men nu är jag hemma hos mor och far. ynklig och dan. somnade i mammas famn igårkväll alldeles för tidigt och fick sedan smaka på min egen medicin då ett fyllesamtal ramlade in och väckte mig runt 1-tiden. trots mitt förvirrade och trötta tillstånd så gillade jag det ändå.
nu ska jag fortsätta leka med min wacom-bräda. och nästa vecka får jag en alldeles egen systemkamera. emli=en glad skit.
ps. lånade ett par bilder av Patrik Andersson som var vår designated photographer under kalaset. ds.
när jag kom fram fick jag lära mig den hårda vägen att sundsvall inte ligger på samma bredgrad som trollhättan och vårkläderna jag hade packat fick jag inte så mycket användning för. men jag överlevde det också.
i onsdags tog jag med mig elin hem till mig. tyckte det var dags att hon såg hur jag hade det. så vi kalasade lite, gick ut lite, satt vid slussarna och drack öl lite, gick ut och åt lite och sen satte sig elin på bussen mot jönköping på fredagmiddagen.
i fredags var det för övrigt min födelsedag. ja-a, det var det. 23 blev jag. är väldigt nöjd med situationen faktiskt. dagen spenderades i solen och framåt kvällen så droppade det in en hel drös med människor och kollektivet levererade en fest som hette duga. SJUKT VACKERT! tackar så hjärtligt för det.
men nu är jag hemma hos mor och far. ynklig och dan. somnade i mammas famn igårkväll alldeles för tidigt och fick sedan smaka på min egen medicin då ett fyllesamtal ramlade in och väckte mig runt 1-tiden. trots mitt förvirrade och trötta tillstånd så gillade jag det ändå.
nu ska jag fortsätta leka med min wacom-bräda. och nästa vecka får jag en alldeles egen systemkamera. emli=en glad skit.
ps. lånade ett par bilder av Patrik Andersson som var vår designated photographer under kalaset. ds.
kan jag inte få köra bilen, bara lite fram och tillbaka på baksidan?
10 dagar kvar. sen återförenas jag med min älskade. så, dags att skicka in autograf och bild.
mami.
det var ju inte henne jag fick min skönhet ifrån iallafall, hon har sitt kvar!!
puss!
tid. alltid tid.
ibland är allt bara precis som det ska. och det är precis vad det är just nu, med ett fåtal undantag men det gör inget. jag är inte stressad mer. jag har kontroll. jag har ett mål. jag har underbara människor runt omkring mig.
behöver man verkligen mer? den här veckan har varit väldigt vacker. sol och livsglädje, plugg, sällskap och vårstädning, några glas vin och god mat, jobb, foto, musik och tavlor. snart är dock veckan över men nästa vecka kommer allt vara minst lika bra igen. den här gången är det sundsvalls tur att leverera. jag älskar verkligen alla mina små resor hela tiden och jag kunde inte hålla mig för skratt när pålle påpekade hur lite jag faktiskt är hemma.
men vad är det för poäng med att sitta hemma bara för att man ska? det slutar bara med att jag ligger i sängen, helt apatisk, stressad och förtvivlad. det är ingen som gillar mig då.
så, från och med denna veckan så är det första som viner genom mitt huvud när jag vaknar:
-GET UP! GET DRESSED! GET OUT!
och det har verkligen varit så helvetesjävlaskitunderbart att sitta i skolan i flera timmar varje dag och plugga, hinka massa kaffe, lyssna på jazz och snacka skit med hannes. JAG ÄLSKAR JU ATT PLUGGA! när glömde jag bort det? någonstans där när självdisciplinen drog åt fanders och jag inte fixade att ta mig själv i kragen, när mycket annat lockade och bristen på klasskamrater när man pluggar på distans blev för påtaglig.
då är det helt enkelt fantastiskt att jag kan följa med hannes ner till hans högskola och låtsas som att han är min klasskompis och det är ingen som vet att jag smyger med och snor nätverket på en skola som jag inte pluggar vid. jag älskar ju att hitta på små hyss.
och det har varit ännu mer underbart att solen lyst på mig, dags att hänga av sig koftor och halsdukar. och det var fantastiskt att hälsa på borås, och att borås hälsade på mig! och jag tyckte nästan det var kul att jobba i natt men bara nästan. nu ska vi inte få storhetsvansinne här. ett steg i taget.
men nu ska jag lapa de sista strålarna sol innan jag försöker mig på en tupplur. i helgen tjänar emli en jävla massa pengar. närmare 5000 faktiskt. då är det dumt att klaga.
och igår var det en av de vackrasta dagarna på länge.
i <3 hannes andersson
han som sover på andra sidan väggen kom smygande och ville hjälpa till att fylla mitt rum med rök. han kan vara så fruktansvärt bra på att förgylla mina dagar. tyvärr ser det ju ut som att vår deal om giftermål när vi fyller 40 kommer gå i stöpet, men så länge jag får vara best man åtminstone så är jag mer än nöjd.
nu tänker jag bara ta vara på de sista månaderna som vi bor innanför samma dörr. och imorgan ska han släpa mitt slöa arsle till skolan, lite som han gjorde på högstadiet när han cyklade och hämtade mig varje morgon.
håll inte i dig själv sådär. släng inte dig själv framför mig sådär.
dagen passerade ganska smärtfritt. ligger i sängen och fyller mitt rum med rök. berättar små anekdoter om veckan som gick för mig själv. äter mitt salt och lyssnar sönder damien rice. skolböckerna ligger vid huvudkudden, jag kan ju försöka intala mig att bokstäverna hoppar in i mitt huvud av sig själva om de bara ligger tillräckligt nära. eller så vaknar jag helt enkelt av att jag slår huvudet i traven med böcker och får för mig att öppna en eller två av dem. men det är antagligen bara önsketänkande.
här är hur som helst det jag pysslat med senaste dygnet.
vi gör vad som krävs för att bli fria.
och mina ansökningar blev iallafall klara.
och mina ögon letar fortfarande efter saker det inte vill se
nu känner jag lite för mycket igen. jag sätter hela min värld på en piedestal och älskar allt som är därpå, jag gör någon slags regndans runt den och hoppashoppashoppas att allt ska få vara precis just där det är. på min piedestal där jag kan vårda det ömt. dock vet jag ju att jag snart kommer snubbla i min dans, ramla över min värld och krossa den mellan min kropp och golvet.
en vacker dag ska jag lära mig att inte ställa saker så högt. då är risken mindre att de går i kras när de faller i golvet. förhoppningsvis blir det bara en mindre skråma och så är det bara att ställa tillbaka saken på sin plats igen.
vad har jag gjort nu då? rymt hem till mor och far igen, ja, det har jag. det är ju det där med att jag inte hittar min plats i världen. jag tycker så intensivt om allt tills jag inte göra det längre av ren utmattning. det är lite så jag känner med mitt hem nu. jag har lagt så mycket energi på det stället men det har framförallt sugit musten ur mig. och nu börjar det bli dags att tänka på refrängen, i sommar flyttar jag ju hem igen även om det nu bara är för en sekund (vilket det verkligen ska bli den här gången) och vad är då poängen med något? tack vare kaoset jag känner (och det faktiskt är) i våra gemensamm utrymmen så stänger jag in mig på mitt rum, drar täcket över huvudet, spelar musik så högt jag kan och hoppas på att jag snart somnar. hoppas så innerligt att allt är annorlunda när jag vaknar.
ingen tvekan, inget vemod, och jag kommer bli äldre än 35 och livet ska vara vackert. HELA TIDEN.
morfinruset har avtagit.
och jag har inte behövt vara ensam en enda sekund.
slit världen itu med ditt sinne
slut begäret som följer med mässingstrådar
jag menade dig aldrig något illa
men dina tårar känns fortfarande kalla när de faller på min underarm
jag sluter mina ögon en sekund
och tvingar fram ett tålmodigt leende
hur kan du säga att din sanning är bättre än vår?
axel mot axel, min vän, vi bär inga vapen
den blinde mannen sover i dörren, sitt hem
om jag bara hade en fiende värre än min apati så skulle jag vunnit
men jag gav dig allt
jag sluter mina ögon en sekund
och tvingar fram ett tålmodigt leende
jag gav dig allt
men du slet det ur mina händer
och du säger att allt är borta
och du river ut allt jag har
bara för att säga att du vann
så, nu har du vunnit.
emelie tänkte gå och lägga sig nu. klockan är kvart i åtta. ja, varför inte. har jag skjutit upp mitt liv hittills så förstår jag inte varför jag skulle ta tag i det ikväll. sen har jag också en jävligt bra anledning. till att sova nu, menar jag. har haft en galet fin helg. massa människor, god öl, många överraskningar, haft pengar (!), massa musik och så vidare. och jag har inte behövt vara ensam en enda sekund. men det roliga tog slut någon gång i eftermiddags när de sista eldsjälarna var tvungna att återgå till verkligheten, vilket även jag blev tvungen att göra. det fina är att jag har inte haft några problem med det alls. jag har idag spenderat sex timmar med mig själv och än så länge kommer vi väldigt bra överens. inga hjärtklappningar, ingen andnöd, inga tårar. bara ett stort lugn.
"allt löser sig imorgon" är mantrat i mitt huvud.
slut begäret som följer med mässingstrådar
jag menade dig aldrig något illa
men dina tårar känns fortfarande kalla när de faller på min underarm
jag sluter mina ögon en sekund
och tvingar fram ett tålmodigt leende
hur kan du säga att din sanning är bättre än vår?
axel mot axel, min vän, vi bär inga vapen
den blinde mannen sover i dörren, sitt hem
om jag bara hade en fiende värre än min apati så skulle jag vunnit
men jag gav dig allt
jag sluter mina ögon en sekund
och tvingar fram ett tålmodigt leende
jag gav dig allt
men du slet det ur mina händer
och du säger att allt är borta
och du river ut allt jag har
bara för att säga att du vann
så, nu har du vunnit.
emelie tänkte gå och lägga sig nu. klockan är kvart i åtta. ja, varför inte. har jag skjutit upp mitt liv hittills så förstår jag inte varför jag skulle ta tag i det ikväll. sen har jag också en jävligt bra anledning. till att sova nu, menar jag. har haft en galet fin helg. massa människor, god öl, många överraskningar, haft pengar (!), massa musik och så vidare. och jag har inte behövt vara ensam en enda sekund. men det roliga tog slut någon gång i eftermiddags när de sista eldsjälarna var tvungna att återgå till verkligheten, vilket även jag blev tvungen att göra. det fina är att jag har inte haft några problem med det alls. jag har idag spenderat sex timmar med mig själv och än så länge kommer vi väldigt bra överens. inga hjärtklappningar, ingen andnöd, inga tårar. bara ett stort lugn.
"allt löser sig imorgon" är mantrat i mitt huvud.
helvetesveckan från DOOM!
ja, vad ska jag säga. egentligen är det tillochmed två helvetesveckor från doom. begravning, böter och förlust av körkort, ångestattacker och magsjuka. erkänn, det låter kul?
jag är stressad och det är det minsta jag behöver nu. jag vill inte bli så paralyserad som jag alltid blir och det tänker jag heller inte bli. jag ramlade över en människa som skriver tokigt bra kröniker och jag kände igen mig i mycket av hans texter, skillnaden på oss var att han så ohämmat kunde vara ärlig med sina känslor och brister. jag saknar verkligen det i mig själv. och det är dags att jag bestämmer mig för att sluta gömma mig, ta mig i kragen, få saker gjort.
jag vill kunna ta tillvara på varenda liten skitsak som händer mig utan att det stiger mig åt huvudet åt ena eller andra hållet.
just nu är jag trött på att inte kunna dela allt jag upplever med någon, jag klarar inte att uppriktigt säga till de jag känner vad som pågår i mitt huvud, vad jag behöver eller vad jag vill åstadkomma med mitt liv.
jag funderade ett par dagar på att rymma till berlin nästa vecka för att komma på vad som händer i mitt liv och vad som komma skall i höst när kollektivet antagligen kommer upplösas. dock gick den planen i stöpet både praktiskt och ekonomiskt, så jag stannar nog hemma istället. det går nog ändå mycket bättre att planera på hemmaplan.
och nu ska jag pallra mig ur mitt rum för att uppskatta de små ljuvliga stunderna som händer ute i tv-rummet. jag missade tydligen en penis i en dammsugare nyss då jag istället låg nerbäddad i min säng alldeles ensam och tyckte synd om mig själv.
ändring på det!
och ikväll kommer elin.
jakten på ett passionerat liv kan börja.
jag är stressad och det är det minsta jag behöver nu. jag vill inte bli så paralyserad som jag alltid blir och det tänker jag heller inte bli. jag ramlade över en människa som skriver tokigt bra kröniker och jag kände igen mig i mycket av hans texter, skillnaden på oss var att han så ohämmat kunde vara ärlig med sina känslor och brister. jag saknar verkligen det i mig själv. och det är dags att jag bestämmer mig för att sluta gömma mig, ta mig i kragen, få saker gjort.
jag vill kunna ta tillvara på varenda liten skitsak som händer mig utan att det stiger mig åt huvudet åt ena eller andra hållet.
just nu är jag trött på att inte kunna dela allt jag upplever med någon, jag klarar inte att uppriktigt säga till de jag känner vad som pågår i mitt huvud, vad jag behöver eller vad jag vill åstadkomma med mitt liv.
jag funderade ett par dagar på att rymma till berlin nästa vecka för att komma på vad som händer i mitt liv och vad som komma skall i höst när kollektivet antagligen kommer upplösas. dock gick den planen i stöpet både praktiskt och ekonomiskt, så jag stannar nog hemma istället. det går nog ändå mycket bättre att planera på hemmaplan.
och nu ska jag pallra mig ur mitt rum för att uppskatta de små ljuvliga stunderna som händer ute i tv-rummet. jag missade tydligen en penis i en dammsugare nyss då jag istället låg nerbäddad i min säng alldeles ensam och tyckte synd om mig själv.
ändring på det!
och ikväll kommer elin.
jakten på ett passionerat liv kan börja.
alldeles för mycket egentid.
jag är trött och dum och tänker inte vara med längre.
imorgon är en ny dag.
borde inte allt vara lättare än såhär? har jag egentligen något som faktiskt är ett problem?
måste sluta panika över att det kanske inte finns något att göra idag. måste det hända något varje dag? ja, det måste det. annars går jag bersärkargång och nojar och tycker att mitt liv är innehållslöst. har jag inte någon som underhåller mig dag ut och dag in så tror jag att ingen gillar mig. ofta man inte gillar mig eller.. jag är ju typ den bästa människan i världen. everybody wants to know my name. eller hur.. who am i trying to kidd?
jag gick ju inte på den iallafall.
idag kom jag på att jag tänker ge upp allt. jag tror inte jag vill gå på den dumma skolan i köpenhamn. lika bra att jag inser det med en gång innan jag betalar in massa pengar som jag inte kommer få tillbaka. fast sen är jag också känd för att kasta pengar i sjön. men nej, jag tänker skaffa ett jobb i köpenhamn. jag tänker bo där och bara vara. prata danska, tjäna pengar, njuta av livet, och skolan kan ju gå och dö. jag vill inte ha 400 000 i skulder, jag vill inte leva på med inga pengar alls, och jag vill inte försöka tro att jag är duktig nog.
jag kommer ändå aldrig bli nöjd.
en vacker dag kanske jag kommer nöja mig, men nu vägrar jag att tro att det här är allt. jag vill tro att livet som 23-åring är mer spännande än såhär och inte bara består av att man är knäpp och begår massa misstag.
min historia är mörk nog som det är. kan inte solen lysa lite över mig nu för en gångs skull? bara lite, så jag tar mig ur detta jävla hålet.
imorgon ska jag nog söka jobb. skulle vara kul att kunna skiva till något på meritlistan..
och nu räcker det med all tragik!
imorgon är en ny dag.
borde inte allt vara lättare än såhär? har jag egentligen något som faktiskt är ett problem?
måste sluta panika över att det kanske inte finns något att göra idag. måste det hända något varje dag? ja, det måste det. annars går jag bersärkargång och nojar och tycker att mitt liv är innehållslöst. har jag inte någon som underhåller mig dag ut och dag in så tror jag att ingen gillar mig. ofta man inte gillar mig eller.. jag är ju typ den bästa människan i världen. everybody wants to know my name. eller hur.. who am i trying to kidd?
jag gick ju inte på den iallafall.
idag kom jag på att jag tänker ge upp allt. jag tror inte jag vill gå på den dumma skolan i köpenhamn. lika bra att jag inser det med en gång innan jag betalar in massa pengar som jag inte kommer få tillbaka. fast sen är jag också känd för att kasta pengar i sjön. men nej, jag tänker skaffa ett jobb i köpenhamn. jag tänker bo där och bara vara. prata danska, tjäna pengar, njuta av livet, och skolan kan ju gå och dö. jag vill inte ha 400 000 i skulder, jag vill inte leva på med inga pengar alls, och jag vill inte försöka tro att jag är duktig nog.
jag kommer ändå aldrig bli nöjd.
en vacker dag kanske jag kommer nöja mig, men nu vägrar jag att tro att det här är allt. jag vill tro att livet som 23-åring är mer spännande än såhär och inte bara består av att man är knäpp och begår massa misstag.
min historia är mörk nog som det är. kan inte solen lysa lite över mig nu för en gångs skull? bara lite, så jag tar mig ur detta jävla hålet.
imorgon ska jag nog söka jobb. skulle vara kul att kunna skiva till något på meritlistan..
och nu räcker det med all tragik!
