emelie

jag är trött och dum och tänker inte vara med längre.
imorgon är en ny dag.
borde inte allt vara lättare än såhär? har jag egentligen något som faktiskt är ett problem?
måste sluta panika över att det kanske inte finns något att göra idag. måste det hända något varje dag? ja, det måste det. annars går jag bersärkargång och nojar och tycker att mitt liv är innehållslöst. har jag inte någon som underhåller mig dag ut och dag in så tror jag att ingen gillar mig. ofta man inte gillar mig eller.. jag är ju typ den bästa människan i världen. everybody wants to know my name. eller hur.. who am i trying to kidd?
jag gick ju inte på den iallafall.

idag kom jag på att jag tänker ge upp allt. jag tror inte jag vill gå på den dumma skolan i köpenhamn. lika bra att jag inser det med en gång innan jag betalar in massa pengar som jag inte kommer få tillbaka. fast sen är jag också känd för att kasta pengar i sjön. men nej, jag tänker skaffa ett jobb i köpenhamn. jag tänker bo där och bara vara. prata danska, tjäna pengar, njuta av livet, och skolan kan ju gå och dö. jag vill inte ha 400 000 i skulder, jag vill inte leva på med inga pengar alls, och jag vill inte försöka tro att jag är duktig nog.
jag kommer ändå aldrig bli nöjd.

en vacker dag kanske jag kommer nöja mig, men nu vägrar jag att tro att det här är allt. jag vill tro att livet som 23-åring är mer spännande än såhär och inte bara består av att man är knäpp och begår massa misstag.
min historia är mörk nog som det är. kan inte solen lysa lite över mig nu för en gångs skull? bara lite, så jag tar mig ur detta jävla hålet.

imorgon ska jag nog söka jobb. skulle vara kul att kunna skiva till något på meritlistan..

och nu räcker det med all tragik!