emelie

Tänkte försöka återuppta bloggen, som vanligt i höst-tider.

Det snurrar just nu. Och jag är påväg in i en ny tid. Jag börjar om. Jag menar, det är ju nytt decenium och allt. Men åren, och framför allt året (2009), har gett mig de vackraste vänner som alla står runt om mig och håller mig uppe, med ett leende på läpparna. Så min reunion med bloggen tänker jag tillägna er.

S:
Du är den mest fantastiska kvinnan i världen.
Det tänker jag aldrig låta dig glömma.
Du och jag i Berlin, baby.

E:
Din ärlighet smittade av sig, och gjorde så jag hittade mig själv någonstans.
Att du drog till Sundsvall kommer aldrig någonsin hindra mig från att vara vän med dig.
Våren och sommaren har varit så vackra. Tack för dig!

PR:
Älskade du. Du och din R är så vackra, och så vänliga, och så fantastiska.
Du lyckas alltid få allting att bli så oviktigt och bara roligt och inga bekymmer.
Jag skulle behöva lite av det där nu. Jag saknar dig.

L:
Våren med L. Den var fin.
Jag ska hälsa på dig snart nere i söder. Jag lovar.
Du och jag, vi var ett radarpar.

O:
Bryssschan! Det är så förvånansvärt att du fortfarande finns i mitt liv.
Jag har lagt mycket skit på dina axlar.
Jag hoppas jag är lika mycket för dig, som du är för mig.

A:
Nytillskottet. Så mycket välmående som snurrar runt i mig när vi ses är obeskrivligt.
Du lär mig så mycket, inte bara saker, du lär mig om mig.
Och du ska alltid finnas någonstans i mitt liv.

H:
Älskade gamla vännen, den bästaste bästa.
I början på 2000-talet, kom du och de andra två och väckte mig varje morgon och tog med mig till skolan.
Det var den vackraste gesten och den är ännu svårslagen.


Sen finns det några till. Men det jag vill säga er alla som kommit mig lite närmare in på livet är tack.
Jag kommer aldrig glömma någon av er, för ni är alla så speciella och egna och har gjort ett stort intryck på mig.
Även de av er som jag inte lärt känna så väl.



Vi får väl se hur länge jag orkar med bloggandet den här gången. Nu har jag iallafall uppmärksammat ER. Och det räcker för mig.