emelie

slit världen itu med ditt sinne
slut begäret som följer med mässingstrådar
jag menade dig aldrig något illa
men dina tårar känns fortfarande kalla när de faller på min underarm
jag sluter mina ögon en sekund
och tvingar fram ett tålmodigt leende
hur kan du säga att din sanning är bättre än vår?
axel mot axel, min vän, vi bär inga vapen
den blinde mannen sover i dörren, sitt hem
om jag bara hade en fiende värre än min apati så skulle jag vunnit
men jag gav dig allt
jag sluter mina ögon en sekund
och tvingar fram ett tålmodigt leende
jag gav dig allt
men du slet det ur mina händer
och du säger att allt är borta
och du river ut allt jag har
bara för att säga att du vann

så, nu har du vunnit.




emelie tänkte gå och lägga sig nu. klockan är kvart i åtta. ja, varför inte. har jag skjutit upp mitt liv hittills så förstår jag inte varför jag skulle ta tag i det ikväll. sen har jag också en jävligt bra anledning. till att sova nu, menar  jag. har haft en galet fin helg. massa människor, god öl, många överraskningar, haft pengar (!), massa musik och så vidare. och jag har inte behövt vara ensam en enda sekund. men det roliga tog slut någon gång i eftermiddags när de sista eldsjälarna var tvungna att återgå till verkligheten, vilket även jag blev tvungen att göra. det fina är att jag har inte haft några problem med det alls. jag har idag spenderat sex timmar med mig själv och än så länge kommer vi väldigt bra överens. inga hjärtklappningar, ingen andnöd, inga tårar. bara ett stort lugn.

"allt löser sig imorgon" är mantrat i mitt huvud.