det är meningen att allt ska vara bra nu.
det är inte svårt att se ett mönster i mitt beteende. det sitter så djupt rotat att jag faktiskt inte ser det själv ibland, men vissa dagar blir det bara extra tydligt. jag önskar att jag hade så pass mycket självrespekt att jag kunde titta på mig själv och verkligen SE mig. mig. den jag är. vad jag gör för skillnad. min framtid. mitt förflutna. mitt nu. jag önskar jag kunde titta på mig och le och sen knuffa någon i sidan och säga stolt "det där är jag".
men nej, jag har ingen självrespekt. ingen självdistans eller självdisciplin heller.
jag är ganska så trött på det mesta just nu, framförallt mig själv. frågan är om det är bra eller dåligt att folk i min närhet ser med en gång jag kliver in i ett rum hur jag mår? vissa dagar är det liksom inte ens värt att försöka prata med mig. har det gått så långt? och vad är det för poäng med att ha sveriges största bekräftelsebehov när jag ändå måste be om det?
nog för att det är awesome att vara 23, men jag blir så ledsen över att jargongen i mitt huvud är precis den samma som när jag var 13 och det jag då önskade högst av allt var att bli vuxen så jag kunde slippa att tycka så illa om mig själv. för det är meningen att all tonårsångest ska gå över. att hormonerna ska sluta att leka jekyll and hyde med mig. det är meningen att allt ska vara bra nu.
men sen är jag ju lite dum i huvudet också och har aldrig gjort riktigt som man ska. smällar man får ta antar jag.
tillsvidare målar jag lite nakna bröst.
men nej, jag har ingen självrespekt. ingen självdistans eller självdisciplin heller.
jag är ganska så trött på det mesta just nu, framförallt mig själv. frågan är om det är bra eller dåligt att folk i min närhet ser med en gång jag kliver in i ett rum hur jag mår? vissa dagar är det liksom inte ens värt att försöka prata med mig. har det gått så långt? och vad är det för poäng med att ha sveriges största bekräftelsebehov när jag ändå måste be om det?
nog för att det är awesome att vara 23, men jag blir så ledsen över att jargongen i mitt huvud är precis den samma som när jag var 13 och det jag då önskade högst av allt var att bli vuxen så jag kunde slippa att tycka så illa om mig själv. för det är meningen att all tonårsångest ska gå över. att hormonerna ska sluta att leka jekyll and hyde med mig. det är meningen att allt ska vara bra nu.
men sen är jag ju lite dum i huvudet också och har aldrig gjort riktigt som man ska. smällar man får ta antar jag.
tillsvidare målar jag lite nakna bröst.
Kommentarer
Trackback
