emelie

så vad hænde i jul?
jo, jobb och mat och så vidare.
sen skulle juldagen firas såklart och det gjordes den med pompa och ståt. jønkøping ihop med værldens bæsta gæng, elin, polle, sara, rickard, mattias med flera. och kul hade vi. kanske lite før kul, notan slutade på alldeles før många kronor och jag blev buren hem. men glad var jag!

och annandagen firades ihop med det andra værldens bæsta gæng, hannes, elin, mimmi, lisa, harald, och alla andra som blev æverraskade av min hemkomst och vi drack kamikaze all night long och sen fortsatte vi hemma hos mig. det var fint.

sen tyckte jag att det blev tråkigt så jag for till køpenhamn, før det ær dit jag alltid vill rymma. och nu sitter jag hær, rean har avbetats och skinnjacka och væska var værdiga nog att få åka med hem till sverige imorgon. vi har också stædat min systers lægenhet før det tyckte hon att det behøvdes och då ær det bara att lyda. mysigt har det varit ændå før tallest man on earth har sjungt før oss hela tiden! :D

imorgon bitti letar jag mig hemåt igen før lite måtta får det vara på det roliga. dock kommer det ju inte direkt bli tråkigt før imorgon planeras nya hyss ihop med lisafisa starfighter och vem helst mer som kænner sig manad!

so, come on, bitches!

mina mystjejor har förgyllt de senaste två dagarna för mig.
igår kom karin-raring och vi pimplade vin hela kvällen på backstage, vilket ledde till en hel natt av prat, ältande och catch-up.
och imorse kom resten av mina raringar och vi åt lunch på stans myshak.
vi önskade varandra god jul och kramades och pussades och sen gick vi åt var sitt håll.

nu är jag hemma hos mor och far. vi hade julklappsutdelningen för en stund sedan och vi skrattade och grät och hade en trevlig stund. en mycket välbehövlig sådan.
inatt ska jag jobba ihop med min homeboy hannes, vi hade också ett litet klappbyte nyss. jag fick vinglas, han fick iron & wine-biljett. oh, the irony. :D

nu är det jul. och jag är som jag är. glaset rinner snart över, men några droppar till får plats.. lika bra att köra.
vi känner väl mig.
puss

igår gjorde vi alla en fantastisk kraftansträngning.
ett helt hemmagjort julbord stod på bordet framåt kvällningen och goda vänner åt och drack och skrattade där vi satt på golvet och trivdes.

vi åt tills vi storknade och sen klämde vi ihop oss i soffan, gullade med katten och delade ut julklappar.
några av oss blev kvar ganska länge på kvällen, rapparkalja drogs fram och vi skrattade och grät och åt lite mer julmat.

tyvärr tog kvällen slut. ingenting varar förevigt.

tack, kära vänner.

"jag brukar inte göra såhär", sa jag
när han lutade sig fram och drog fingrarna genom mitt hår
jag förstod att han inte trodde mig
och jag såg på hans leende att han inte brydde sig
hans hand gled under min kjol
och för en sekund såg jag djupt i hans ögon
jag såg inte mycket där i
förutom en tomhet som jag tyvärr kände igen
han sa: "låt mig ta dig långt härifrån
jag vet något som får dig att le"
jag såg bilden av mig själv, ensam i min kalla hotellsäng
och sa: "nåväl, varför inte?
han tog med mig hem till sig.
vi tog en drink och försökte konversera
men ingen av oss kände mycket för att prata
om liven vi var där för att glömma
så han lade mig på sängen
vi klädde av oss och ljuset från gatulamporna skar genom persiennen
hans hud kändes varm mot mig kropp
men min kropp kunde inte hålla kvar mina tankar
jag drev långt bort från främlingens rum
mina tankar försvann i de folktäta gatorna från igår
tills han slutade
och frågade om det gått för fort
jag skakade på huvudet och vände mig bort
vi låg en stund i tystnad
tills jag klädde på mig, skvätte vatten i mitt ansikte
"det är bäst jag går", sa jag artigt
"jag brukar inte vara uppe så här sent."


de senaste par dagarna i mitt liv har varit så känslomässigt utmattande så det är svårt att greppa.
på tre sekunder har jag gått från den lyckligaste människan på jorden till att känna mig så värdelös och besviken och dum. och sen tillbaka igen. det är svårt att känna så mycket på samma gång.

det känns som att jag är påväg att förstöra allt jag har, ännu en gång. när allt är precis som det ska är jag så noga med att poängtera det och försöker hålla i det så hårt att det inte är så perfekt längre. och jag måste sluta tro att allt blir bättre såfort jag kommer till "den punkten i mitt liv", håll ut, tiden går, det blir bättre. men nej. jag borde lärt mig det nu. det blir inte bättre än såhär och det ska inte behöva vara bättre än så här. jag älskar det jag har, jag älskar den jag är, jag älskar mitt liv. men det är just det. jag älskar det för mycket. jag är för rädd att förlora allt så jag kväver det i hopp om bekräftelse och "kan jag inte ha det för evigt så ska jag ta mig faan klämma musten ur det så länge jag kan"

där är emelie i ett nötskal. alltid. så har jag någonsin förstört något så tänk att det var för att det var för viktigt för mig. och jag kunde bara inte hantera det.
för jag kan inte hantera något. jag vill lita på att andra gör det åt mig.

nu har jag varit i köpenhamn igen.
jag slås varje gång över hur mycket jag älskar det här stället.
två konserter har jag klarat av med min kära syster. tallest man on earth och quadron.
FANTASTISKT!

fredagskvällen var på sätt och vis den bästa kvällen i mitt liv. superfin konsert med tallest man och idiot wind och sen utgång på en liten bodega ute på vesterbro. där kan jag gott bo. söta pojkar där borta.

halv åtta ramlade vi alla hemåt och stensomnade.

men nu är helgen över och allt jag har kvar av den är bilder. men snart bor jag här och då är det här livet min vardag. that will just be awesome.


men inatt kommer jag hem till mitt älskade kollektiv igen. och det är nästan precis lika bra.

ALLA VILL LEVA SOM JAG GÖR.

idag har vi badat. ätit mat. spelat poker.
jag har världens BÄSTA vecka. no doubt about it.

alltid detta tjat om tiden, men den går ju så fort! 2010 sprang förbi mig. TRULY! det har varit ett ganska fint år trots allt. :)

jag bor ju i "kollektivet" nu för tiden. det är ett väligt fint kollektiv.
jag bor i det största och finaste rummet.
bredvid mig bor Hannes. han är en väldigt bra vän. finns inte riktigt någon som honom. det hänger massa gitarrer på hans vägg. sen har han också världens vackraste och mysigaste tjej. hon den där Elin går då inte av för hackor.
längst bort i korridoren i det minsta rummet bor Leo. han har en säng som tar upp det mesta av hans rum och den lilla yta som finns kvar ockuperas av hans dator. det är inte varje dag vi får träffa Leo så mycket. men när han väl sticker ut huvudet genom dörren är det en syn för gudarna!

det är vi tre som officiellt bor här. dock har vi SÄNGplatser till minst 21 pers. då är det inte ens trångt än. kanske går att klämma in 27 st om vi gör oss smala. tappade tråden där lite, vad jag ville säga var att vi sällan är endast tre små kottar här, hur skulle det se ut, ett kollektiv med bara 3 pers. inte ok.

det är i alla fall såhär vi får tiden att gå!























och nu tar jag med mig kollektivet och åker och badar.