emelie

slit världen itu med ditt sinne
slut begäret som följer med mässingstrådar
jag menade dig aldrig något illa
men dina tårar känns fortfarande kalla när de faller på min underarm
jag sluter mina ögon en sekund
och tvingar fram ett tålmodigt leende
hur kan du säga att din sanning är bättre än vår?
axel mot axel, min vän, vi bär inga vapen
den blinde mannen sover i dörren, sitt hem
om jag bara hade en fiende värre än min apati så skulle jag vunnit
men jag gav dig allt
jag sluter mina ögon en sekund
och tvingar fram ett tålmodigt leende
jag gav dig allt
men du slet det ur mina händer
och du säger att allt är borta
och du river ut allt jag har
bara för att säga att du vann

så, nu har du vunnit.




emelie tänkte gå och lägga sig nu. klockan är kvart i åtta. ja, varför inte. har jag skjutit upp mitt liv hittills så förstår jag inte varför jag skulle ta tag i det ikväll. sen har jag också en jävligt bra anledning. till att sova nu, menar  jag. har haft en galet fin helg. massa människor, god öl, många överraskningar, haft pengar (!), massa musik och så vidare. och jag har inte behövt vara ensam en enda sekund. men det roliga tog slut någon gång i eftermiddags när de sista eldsjälarna var tvungna att återgå till verkligheten, vilket även jag blev tvungen att göra. det fina är att jag har inte haft några problem med det alls. jag har idag spenderat sex timmar med mig själv och än så länge kommer vi väldigt bra överens. inga hjärtklappningar, ingen andnöd, inga tårar. bara ett stort lugn.

"allt löser sig imorgon" är mantrat i mitt huvud.

ja, vad ska jag säga. egentligen är det tillochmed två helvetesveckor från doom. begravning, böter och förlust av körkort, ångestattacker och magsjuka. erkänn, det låter kul?

jag är stressad och det är det minsta jag behöver nu. jag vill inte bli så paralyserad som jag alltid blir och det tänker jag heller inte bli. jag ramlade över en människa som skriver tokigt bra kröniker och jag kände igen mig i mycket av hans texter, skillnaden på oss var att han så ohämmat kunde vara ärlig med sina känslor och brister. jag saknar verkligen det i mig själv. och det är dags att jag bestämmer mig för att sluta gömma mig, ta mig i kragen, få saker gjort.

jag vill kunna ta tillvara på varenda liten skitsak som händer mig utan att det stiger mig åt huvudet åt ena eller andra hållet.

just nu är jag trött på att inte kunna dela allt jag upplever med någon, jag klarar inte att uppriktigt säga till de jag känner vad som pågår i mitt huvud, vad jag behöver eller vad jag vill åstadkomma med mitt liv.

jag funderade ett par dagar på att rymma till berlin nästa vecka för att komma på vad som händer i mitt liv och vad som komma skall i höst när kollektivet antagligen kommer upplösas. dock gick den planen i stöpet både praktiskt och ekonomiskt, så jag stannar nog hemma istället. det går nog ändå mycket bättre att planera på hemmaplan.

och nu ska jag pallra mig ur mitt rum för att uppskatta de små ljuvliga stunderna som händer ute i tv-rummet. jag missade tydligen en penis i en dammsugare nyss då jag istället låg nerbäddad i min säng alldeles ensam och tyckte synd om mig själv.

ändring på det!
och ikväll kommer elin.

jakten på ett passionerat liv kan börja.